Aerospace Cluster Sweden (ACS) som samlar små och medelstora företag (SMF) inom flyg- och rymdsektorn anordnade i december tre digitala möten med temat ”Hållbart flyg – vad betyder det för din verksamhet?”. Swedish Aerospace Research Center (SARC), Saab och GKN Aerospace presenterade sin uppfattning om framtiden. Evenemanget var uppskattat och kommer eventuellt att följas upp med ytterligare webbinarier under våren.
GKN Aerospace kommer att leda ett banbrytande samarbetsprogram för Storbritannien, kallat H2GEAR, för att utveckla företagets första vätgasframdrivningssystem för subregionala flygplan. GKN Aerospace i Trollhättan ansvarar för utveckling av vätgasframdrivning för det större segmentet där gasturbinmotorer kommer dominera. Man står även för turbomaskinkompetensen för det mindre segmentets framdrivningssystem.
Europas ledande elflygplanstillverkare Pipistrel meddelar att deras Miniliner, ett utsläppsfritt flygplan i klassen 19 passagerare, får ett vätgasbaserat framdrivningsssystem. I EU-projektet UNIFIER19, som Pipistrel koordinerar, studerar man även batteri- och hybriddrift men Pipistrel har alltså valt vätgasspåret för den här storleksklassen. De förhållandevis låga kraven på ny infrastruktur för vätgas innebär att Miniliner kan komma att sättas i drift redan 2028–2030. Att flera tillverkare siktar mot just 19 passagerare beror på att certifieringskraven för större flygplan är striktare och följaktligen dyrare att genomföra.
Europeiska kommissionen har offentliggjort sitt förslag för framtida europeiska partnerskap inom ett antal strategiska industrisektorer, däribland flyg, som en del av EU:s ramprogram Horizon Europe för forskning och innovation. Det europeiska partnerskapet för ren luftfart, Clean Aviation, kommer att bygga på det arbete som hittills gjorts inom programmen Clean Sky och Clean Sky 2 och bedriva forskning och innovation för att säkerställa flygets klimatneutralitet till 2050.
Det europeiska forskningsnätverket ECATS arrangerade 13 oktober sin tredje internationella konferens tillsammans med SARC. ECATS står för Environmentally Compatible Air Transport System och årets konferens hade titeln Making aviation environmentally sustainable.
Konferensen innehöll bland annat en SARC-NFFP-session där SARCs första tävling för doktorander genomfördes, Young Researchers Award, i vilken Valentin Vikhorev och Isak Jonsson utsågs till vinnare för sina projekt inom aerodynamisk prestanda i utloppsledskenor i motorer respektive metoder för detektion och karakterisering av transition.
SARCs andra årsmöte hölls virtuellt på förmiddagen 13 november. I programmet presenterades GKN:s roll i Clean Sky 2, aerodynamiska beräkningar på Saab, SARCs samarbetsprojekt, en översikt över produktionsteknik på Högskolan Väst och en uppdatering om aktiviteter inom SARC.Academy.
Till höjdpunkterna hörde presentationer av centrets två nya medlemmar KTH och LTU, som båda har mycket matnyttigt att bidra med: KTH:s stora bredd inom flygverksamheten och LTU:s starka bakgrund inom både flyg och rymd och även deras forskarskola är betydelsefulla förstärkningar i centret.
Nya styrelsemedlemmar i SARC är Olle Norberg från LTU, tidigare GD för Rymdstyrelsen, och Fredrik Lundell från KTH, prefekt på den nya institutionen Teknisk mekanik. I arbetsgruppen tillkommer Marta-Lena Antti, med lång bakgrund inom LTU:s forskarskola för rymdteknik. Efter årsskiftet lämnar Tomas Grönstedt (Chalmers) över SARC-ledningen till Petter Krus (LiU).
Utökningen mot rymd innebär att SARC numera står för Swedish Aerospace Research Center.
Efter årsmötet vidtog en workshop tillsammans med BARINet, som är Brasiliens motsvarighet till SARC.
Clean Sky-projektet AddMan, som letts av Linköpings universitet tillsammans med Saab Aeronautics och brittiska Manufacturing Technology Centre (MTC), avslutades tidigare i år. Projektet handlade om innovativ konstruktion och validering av komplexa flygplansstrukturkomponenter framställda genom additiv tillverkning.
Additiv tillverkning möjliggör flexibilitet och frihet i konstruktion och formgivning som inte kan uppnås med traditionella tillverkningsmetoder, samtidigt som den kombinerar hög precision och optimerade egenskaper – för lägsta vikt och bränsleförbrukning – hos den tillverkade detaljen.
Projektets mål var att skapa förståelse för materialbeteende för optimerade utmattningsprestanda, att vidareutveckla tekniker och metoder och att demonstrera teknikens tillämplighet i en lastdörrkomponent av titan.
Den demonstrerade lastdörrkomponentens vikt blev runt 23-29 procent lägre än vad som uttrycktes i projektmålen med förbättrade utmattningsegenskaper. Materialspillet under tillverkningsprocessen kunde dessutom hållas väldigt nära nollan.
Projektet producerade också omkring 25 akademiska papers och utgör ett gott exempel på samverkan, både längs innovationskedjan och internationellt.
Framtidens hållbara flygmotorteknik ställer stora krav på att ingående komponenter tillverkningsanpassas redan tidigt i konstruktionsskedet. I flera fall sitter begräsningen i hur nya motorer kan utformas i hur komponenterna faktiskt kan tillverkas.
Chalmers leder tillsammans med Fraunhofer-Chalmers Centre och brittiska Cambridge-universitet ett Clean Sky-projekt som heter Development of Interdisciplinary Assessment for manufacturing and deSign (DIAS). Projektet utvecklar stöd för att integrera tillverkbarhetsaspekter redan i konstruktionsfasen i dialog med leverantörer – ofta SMF.
Med DIAS kan konstruktions- och tillverkningsalternativ bedömas tillsammans med kostnads- och nyttoeffekter.
Världsläget med den pågående coronasmittan har naturligtvis påverkat det globala flygandet. Detta får effekter på efterfrågan på nya flygplan, vilket har skapat ett stort avbrott i de prognoser branschen tidigare arbetat efter. Denna fördröjning på marknaden får sannolikt fleråriga konsekvenser för främst de aktörer som befinner sig närmast marknaden, det vill säga industrin – både de storföretag som levererar direkt till de stora civila systemintegrerande tillverkarna (OEM) och deras underleverantörer.
Med kraftigt minskade volymer och intäkter från både nyförsäljning och eftermarknad över lång tid minskar företagens kapacitet att egensatsa. Detta sker samtidigt som flera av våra samarbetsföretag i Frankrike, Tyskland, Storbritannien och USA får stora stimulanspaket från sina respektive länder för att snabba upp utvecklingen av nya klimateffektivare flygplansmodeller och motorer – med tydlig inriktning på att stärka de nationella försörjningskedjorna. Här finns risk för en uppseglande obalans i det internationella samarbetsklimatet.
För underleverantörerna, ofta små och medelstora företag (SMF), kan coronarelaterade likviditetsproblem innebära direkta överlevnadsproblem, och speciellt kännbart blir det för de företag som huvudsakligen levererar till flygområdet. SMF som har andra kundbaser kan eventuellt drabbas lindrigare.
Samtidigt drabbas den parallella militära utvecklingen hos företagen inte på samma sätt av nedgången, vilket är positivt för bibehållandet av förmåga. Å andra sidan finns även här en internationell obalans: i andra länder tidigarelägger man stora beställningar för att på så sätt hålla igång företagen på en högre nivå än vad de civila satsningarna annars skulle möjliggöra.
Aktörer som befinner sig i tidigare faser av innovationskedjan påverkas inte på samma sätt av avbrottet. Innovairs akademiska aktörer märker snarare ett ökat behov av forskning, och historiskt har även kriser av det här slaget visat på ökade möjligheter för disruptiva inslag i innovationer. Akademin jobbar nu för högtryck för att kunna bereda övriga innovationskedjan med industrialiserbara forskningsresultat för en ännu starkare svensk flygteknisk position på den internationella arenan efter avbrottet.
Här ger den nationella strategin för flygteknisk innovation som ritats upp i NRIA Flyg en tydlig och hållbar riktning, som inte förändras av världsläget eftersom den tydligt styr svensk flyginnovation mot de hållbara lösningar som världen kommer att efterfråga i ännu högre utsträckning efter avbrottet. I detta avseende innebär coronaavbrottet därmed en chans till ”nya tag” och en möjlighet till en ytterligare förstärkt inriktning mot grön flygteknik. Men tecknen tyder på att omvärlden rör sig fortare än vi just nu, och det behöver åtgärdas.
Vad flygbranschen nu hoppas är att staten, till följd av coronavirusets negativa effekter på flygandet i stort och flygindustrins problem till följd av inställda leveranser, matchar de insatser som görs i andra länder så att svensk industri är väl positionerad när dagens kris är över.
Under maj och juni har det pågått en öppen remissrunda om utkastet till gemensam strategisk forsknings- och innovationsagenda (SRIA) inom det offentlig-privata partnerskapet Clean Aviation som är på väg att formas mellan EU-kommissionen och europeiska flygaktörer. Partnerskapet är tänkt att vara fortsättningen på Clean Sky och Clean Sky 2, Europas största forskningsprogram någonsin, i vilka svenska flyginnovationsaktörer haft tunga poster och betydande leveranser.
Agendan, som också är förslaget till ett nytt forskningsprogram, beskriver vägen mot en gemensam vision för luftfart inom ramarna för uppsatta och antagna klimat- och miljömål, inklusive en ”roadmap” över den forskning som är avgörande för morgondagens gröna flygteknik. Målet är att en ny generation flygplan ska stå färdig för marknadsintroduktion 2035.
Innovair har deltagit i remissrundan och i utvecklingen av agendan, inte minst eftersom Sveriges nationella flygteknikagenda NRIA flyg kommer att behöva vara synkroniserad med Clean Aviation SRIA.
