Genom snabb demonstration kommer projektet att positionera deltagarna inför internationella flygmotor- och flygplansutvecklingsprojekt inom exempelvis Clean Aviation.

Chalmers har deltagit i en studie ledd av tyska flyg- och rymdcentret DLR, publicerad i Nature Communications, om i vilken utsträckning flygets uppsatta utsläppsmål bidrar till Parisavtalets uppvärmningsmål. Resultaten bygger delvis på den typ av resonemang som Innovair förde i NRIA Flyg 2020 vad gäller olika insatsers påverkan på den totala effekten. Skillnaden är att denna studie beräknar temperaturökningen från flygandet, inklusive höghöjdseffekter, som ett resultat av att olika målscenarier uppfylls.

Grundläggande för resonemanget är att flyget i dagsläget står för fem procent av den människopåverkade kilmatförändringen, och även i framtiden kan tillåtas göra det. I så fall kan flyget få bidra till en maximal temperaturhöjning på 0,1 grader (fem procent av tvågradersmålet) eller 0,075 grader (1,5-gradersmålet).

Studien uppskattar att om vi slutar utveckla flygteknik, och använder dagens teknik oförändrad i framtiden, ger flyget en höjning på drygt 0,13 grader till 2050 och med fortsatt stark ökning därefter. Om tekniken tänks utvecklas med dagens hastighet hamnar vi i stället på cirka 0,11 grader 2050 och en fortsatt ökning efter det, om än lite svagare. Lägger man på koldioxidkompenserande åtgärder (CORSIA) sjunker tillväxten ytterligare, men den är fortfarande för hög för tvågradersmålet och växer även efter 2050. Det är först när teknikutvecklingen matchar den målbild som ACARE bedömer är möjlig (och som avspeglas i de utsläppsmål som anges i ACAREs Flightpath 2050, som Innovair använder som klimatmål) som vi på sikt kan hamna under 0,1 graders ökning och stanna där.

I studien studeras även ett ”bottom-up”-scenario där forskarna försöker definiera de flygplan och motorer som bedöms vara möjliga att konstruera och införa i tjänst inom de utsatta tidsramarna. Om dessa flygplan utvecklas nås visserligen tvågradersmålet men inte 1,5-gradersmålet trots en relativt snabb införsel av biobränslen.

Studien har fått stor uppmärksamhet och går helt i linje med Innovairs riktlinjer för svensk flygteknisk innovation. Den påvisar behovet av att flygteknikutveckling premieras.

Läs studien här; läs mer om – och ladda ned – NRIA Flyg 2020 här.

Anna Rathsman, generaldirektör för Rymdstyrelsen och ordförande för ESA Council, har tilldelats Ulla Teige-diplomet av Flyg- och rymdtekniska föreningen (FTF). Diplomet är uppkallat efter Sveriges första kvinnliga civilingenjör inom flygteknik och syftar till att uppmuntra kvinnor som verkar inom flyg- och rymdteknik.

Grattis Anna, årets kvinnliga förebild inom flyg och rymd?

Tack! Jag känner mig självklart väldigt hedrad! När jag var ung hade jag faktiskt inte en tanke på att jag skulle arbeta med rymd. Nu när jag har tillbringat i stort sett hela min karriär inom området är jag väldigt nöjd eftersom jag det har varit utmanande, inspirerande, svårt och kul – alltså precis som jag önskat att det skulle vara.

Motiveringen nämner din ”gedigna bakgrund”, hur ser den ut?

Jag blev civilingenjör E på KTH 1988. Fram till 1999 jobbade jag på Rymdbolaget (numera SSC) med olika satellitprojekt. Sedan gick jag till Ericsson där jag utvecklade en ny organisation inom radioteknikområdet, och efter det SSC igen där jag sedermera blev teknisk direktör. Att nu få vara GD för Rymdstyrelsen känns som pricken över i:et.

Du får det första Ulla Teige-diplomet någonsin, hur känns det?

Kul och hedrande, och något jag är stolt över! Självklart kommer diplomet att hänga på hedersplats. Jag hoppas att utnämnandet kan inspirera unga att arbeta med flyg- och rymdområdet och öka intresset för de nyttor som rymden erbjuder.